Problem? I vem ögon är det det?

Det går inte att veta hur utbrett problemet är eftersom det är en mobbningsform som ofta inte märks. Många lärare ( absolut inte alla) tänker nog att hon/ han har valt att vara ensam och att inte prata med någon. De skiter helt enkelt i det. Eller så ser de bara det som de vill se, de ser att allting är normalt och att det inte finns något att oroa sig för.
Problemet beror ofta på grupptryck. Eller kanske på att man inte är tillräckligt cool eller man kanske inte är bra på sport eller så dem andra rädda för att man är annorlunda jämfört med dem.

Är det verkligen ett problem? I så fall,  i vems ögon är det ett problem? De flesta märker ju ingenting. Och det kan man inte göra något åt. För att lösa problemet måste man öppna ögonen och se verkligheten, och de flesta lever helst kvar i sin egen lilla värld som de tror är verkligheten.

Öppna ögonen och säg mig vad du såg? Såg du grupptrycket som ofta är en stor faktor eller såg du ingenting. Barn måste lära sig att ha sina egna åsikter och stå för dem. De måste lära sig att stå upp mot grupptrycket.
Man kan inte göra allt men man kan göra något. Det räcker med att såga ett ord till den som blir utsatt och allt kan förändras,  både till det bättre och det sämre. Mobbning lämnar spår som aldrig försvinner, mobbning gör dig till den förmodligen kommer att vara resten av ditt liv. Du blir osäker på dig själv, du vågar inte säga emot, du är rädd att göra fel, du blir allt som du inte vill vara.
Tänk på det innan du börjar mobba någon, för det kan bli du som blir mobbad en annan gång.Den som blir mobbad gråter på insidan, för rädd för att visa sig sårad.

Kommentarer
Postat av: Isablla Kroon

Du lägger fram välgrundade uppfattningar som på rad och det är jättekul att läsa. Många meningar avslutas också med en sorts ton av eftertänksamhet, vilket ger storyn ett mycket större djup. Du snackar om att man ska öppna ögonen, att man ska vakna. Att man som människa ofta har två sidor. Antingen är man modig och vågar se verkligheten för vad det är, eller så är man rädd och väljer att blunda. Jag tycker det är påtagliga och bestämda sammanfattningar, och det enda jag saknar är väl kanske att du skulle refererat till verkliga situationer lite mera. Bravo i alla fall! :)

2008-09-23 @ 10:49:13
Postat av: Ellinor Larsson

Jag håller med dig,Cecilia. Problemet är att många inte vill se vekligheten och det är ett svårt problem att lösa. Eftersom det är inte lätt att få dem att öppna ögonen och sedan hålla dem öppna. För om de skulle öppna ögonen och se någon betyder det inte att det var löst för det kommer fler efter det och de behöver också ses av någon. Du har skrivit en riktigt bra blogg och mna förstår precis vad du vill ha sagt.

2008-09-26 @ 09:31:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0